9 maj 2011

Inferno Metal Festival

20-23 April 2011

Rockefeller, Oslo
07

Fyra dagars mangel, fördelat på åtta scener och 45 band. Upplägget på Oslos årliga Infernofestival leder mig till att plocka upp den taktik som var så framgångsrik under min ungdoms alla Roskilde- och Hultsfredsfestivaler: koncentrera dig på att se ett band per dag. Genom detta upplägg slipper man missa det väsentliga, bli besviken eller trötta ut sina öron på en massa tveksamma konserter. Därtill hinner man dricka sina öl ifred.

Sagt och gjort. Dag ett väljer jag mellan finska grindmaskinen Rotten Sound och unga norska death metal-plutonen Obliteration, men fastnar ganska snabbt för den senare konstellationen. Ångrar mig nästan när jag råkar anlända något för tidigt och tvingas genomlida lite av Insenses (3/10) mjöliga nu metal-soppa.

Nåja, snart är det över och killarna i Obliteration (8/10) äntrar scenen med självklar pondus för att lira riktigt rutten gammal death metal av bästa märke. Med ett perfekt ljud och en riffbank som sätter de flesta band i skamvrån kör de fullständigt över hela stället under sitt 47 minuter långa set. Gruppen låter som allra bäst när de mullrar fram i mellantempo och vokalisten Sindres gutturala skrik ekar av gamla Possessed, Autopsy, Death och Obituary. Obliteration är utan tvekan ett av världens bästa death metal-band just nu och live låter de faktiskt ännu bättre än på skiva. Efter detta finns ingen anledning att se något mer denna dag – man ska sluta när man ligger på topp.

Dag två spelar Voivod och spelar Voivod ser man Voivod. Punkt slut. Dock spelar också Aura Noir (8/10) denna dag, så jag anländer till festivalen i tid för att även hinna se dessa norska speed metal-freaks. Precis som förväntat levererar Aura Noir ett magnifikt set, med rakbladsvassa riff och en jävla attityd. Publikens extas vet inga gränser när gamle medlemmen Agressor gör comeback i bandet efter halva konserten, efter flera års frånvaro i sviterna av en svår olycka. Sittande på en barstol levererar han allt man kan önska sig. Inte ett öga är torrt och inte en trumhinna intakt när det hela är över.

Hur bra detta än är kan det naturligtvis inte överträffa Voivod (9/10), som av någon outgrundlig anledning har förpassats till den lilla scenen. Precis som befarat fylls lokalen snabbt till bristningsgränsen, men när de galna kanadensarna äntrar scenen glömmer man allt annat och bara svävar i väg med deras psykthrash. Voivod torde vara ett av ytterst få band som kan bygga upp sin låtlista med en låt från varje album utan att det blir några svackor och detta är precis vad de gör. Total dominans. Saknaden av hädangångne kapellmästaren ”Piggy” vägs upp av att orginalbasisten ”Blackie” tack och lov har tagit över från Jason Newsted. Det här känns faktiskt som riktiga Voivod och ”Chewy” gör ett hästjobb med att ta över efter ”Piggy”. Jag känner mig som 15 år igen när konserten är över och kan bara konstatera att Voivod är ett av få band som alltid är bra. Alltid.

Tyvärr följer jag inte mitt omdöme och går hem efter denna fantastiska spelning utan envisas med att stanna kvar och se amerikanska Forbidden (3/10). Skillnaden dessa båda gamla thrashband emellan är milsvid. Voivod är unika, vitala, äkta och har ett fantastiskt låtmaterial. Forbidden känns urvattnade, medelmåttiga, trötta och de har i ärlighetens namn bara en bra låt. Denna (”Chalice of Blood”, vad fan trodde du?) envisas de att spela sist i sitt mördande långa set och när den väl kommer har nästan alla redan gått hem. Ridå.

Festivalens tredje dag är utan tvekan den svagaste och det finns egentligen inget band jag vill se. Jag går ändå dit till öppning för att se franska Temple of Baal (5/10), men deras grötiga mix av death metal och thrash metal lyckas inte fånga mig.

Jag siktar i stället in mig på kvällens avslutande trio med Atheist, Immortal och Exhumed. Atheist lyckas jag dessvärre missa helt på grund av en utdragen middag, men när Immortal (7/10) börjar står jag lydigt på plats. Som vanligt när det gäller dessa gossar vet man inte riktigt om man ska skratta eller gråta, men att de vet hur man dominerar en scen kan man inte sticka under stol med. Därtill har de faktiskt ett så starkt låtmaterial att man till sist måste förlåta deras uppblåsta Kissimitationer och bara ryckas med. Garanterat festivalens mest välbesökta spelning, så det är väl bara att lyfta på hatten för trion. Därpå följer Exhumed (7/10) och som vanligt bjuder de på brutal precisions-death metal till den mildaste grad. Trots att det egentligen är hur bra som helst tröttnar jag dock efter ett tag och kan bara skylla på den sena timmen. Utmattad raglar jag hemåt och undrar hur tusan jag ska orka med dag fyra.

Redan när jag vaknar inser jag att jag inte behöver frukta för den här dagen, då jag minns att det är Pentagram (9/10) som är dagens centrala akt. I och med detta kan man helt enkelt strunta i allt annat och ladda upp för att sugas med i deras magiska tunggung. Som brukligt när det gäller att se ett band av Pentagrams kaliber infinner jag mig i god tid framför scenen, för att inte riskera att missa en sekund av deras ritual. Precis som väntat visar det sig att bandet gör festivalens bästa spelning, trots att de är bra mycket tröttare nu än när jag såg dem sist. Även i detta något sömniga skick är sångaren Bobby Liebling festivalens i särklass mest karismatiske frontman. Hans inlevelse kan väcka liv i de döda, man kan helt enkelt inte ta ögonen ifrån honom. Likt Voivod är Pentagrams låtmaterial också så starkt att det fan inte spelar någon roll vad de kör, allt håller helt enkelt. Tyvärr är det hela över på knappa 45 minuter och arrangörerna verkar närmast stressa av bandet från scenen. Skandal. Trots att Pentagram troligtvis är det ”lugnaste” bandet av alla på festivalen är de samtidigt det absolut hårdaste.

Napalm Death (8/10), som nu äntrar scenen, får ursäkta. Trots magnifikt mangel har de inte en chans att stå upp mot det som nyss utspelade sig på samma scen. Det blir dock en perfekt avslutning på denna festival, vars medaljörer blir följande:
1. Pentagram
2. Voivod
3. Obliteration

 

Senaste recensionerna

Steven Wilson

09

28/2 2018   ”Jag fattar inte frågan! Låtarna är ju mina låtar, oavsett om de spelats in av Porcupine Tree eller ...

Eleine

09

27/2 2018   Det var länge sedan något nytt svenskt band tilltalande mig på det sätt Eleine gör. Mycket som komme...

Accept

08

26/2 2018   Accept har hittat en trygg vrå i metalvärlden i och med att de tog in Mark Tornillo på sång och skiv...

Queen

09

12/1 2018   Albumet "News of the world" gavs ut i ett vägskäl för Queen. Borta var gårdagens bombasm à la "March...

Rexoria

04

9/1 2018   I småländska Sävsjö bildades tidigt under 2016 detta melodiska hårdrocksband med folkinfluenser och ...

Justify Rebellion

04

9/1 2018   Från Slagelse i Danmark kommer heavy metal-kvartetten som påbörjade inspelningarna av denna albumdeb...

Grimtone

03

9/1 2018   Grimtone är en albumdebuterande black metal-duo från Halmstad. Enligt promoutskicket gör de musik "m...

Armortura

07

9/1 2018   Ny thrash som låter old school finns det gott om och till en början verkar Armortura höra till denna...

Bläddra bland recensioner

Album1147 st

Rexoria   Queen of Light   9/1 2018 Justify Rebellion   Unleashing the Beast   9/1 2018 Grimtone   Memento Mori   9/1 2018 Armortura   Armortura   9/1 2018 Rian   Out of the darkness   11/10 2017

Avdammat234 st

Queen   News of the world – 40th anniversary edition   12/1 2018 Lillian Axe   Love + war   30/5 2017 Magic Pie   The suffering joy   4/5 2017 Magic Pie   Circus of life   4/5 2017 Magic Pie   Motions of desire   4/5 2017

Böcker24 st

Bernie Marsden   Where’s my guitar? On the tour bus with the snakeman   30/5 2017 Joel McIver   The complete history of Black Sabbath: what evil lurks   29/11 2016 Brian May med Steve Bradley   Brian May’s Red Special – the story of the home-made guitar that rocked Queen and the world   9/3 2015 Mikko Mattila   Isten Fanzine: don’t break the ghost   1/3 2015 Ken Sharp med Paul Stanley och Gene Simmons   Inget att förlora – historien om Kiss 1972-1975   11/8 2014

Demo37 st

Woe   Fuck your mental health   25/9 2012 Alloy   The path so frequently trodden   18/9 2012 Majestic Dimension   Demo 2011   28/10 2011 Fredrik Pihl   Silhouettes   4/5 2011 Andreas Grimell   May the bridges I burn light my way   8/4 2011

DVD74 st

Toto   Live at Montreux 1991   29/11 2016 Saxon   Let me feel your power   31/10 2016 Deep Purple   Live at The Nec   31/10 2016 Ayreon   The theater equation   27/5 2016 Neal Morse Band & Haken   Morsefest 2014 – testimony and one live featuring Mike Portnoy   9/9 2015

EP1 st

Ølten   Ølten   29/8 2013

Live303 st

Steven Wilson     28/2 2018 Eleine     27/2 2018 Accept     26/2 2018 Pretty Maids     15/12 2017 Pretty Maids     14/12 2017

Återsläpp8 st

Salty Dog   Every dog has it’s day   3/2 2017 Nymphs   Nymphs   3/2 2017 Orphaned Land   El norra alila   29/11 2016 Orphaned Land   Sahara   29/11 2016 Mayday   Revenge   29/11 2016
Stäng

Sök

Sök Sweden Rock