Yngwie J Malmsteen

I höstas hade jag stort utbyte av att läsa och recensera ”Såsom i himmelen, så ock på jorden”, Anders Tengners biografi över Sveriges ende egentlige rockstjärna. Gällande musiken var den djupt respektfull, men inte alltid personligt insmickrande. Där intervjuades tjogtals av de allra viktigaste personerna ur Malmsteens uppväxt och omgivning, dock inte Malmsteen själv. Nu kommer gitarrfantomens egna memoarer (sanningen?) och det är mycket intressant att jämföra.

Den första skillnaden att dyka upp är oväntat nog politisk. Där hans omgivning beskriver den unge Malmsteen som stor vän av svensk välfärdspolitik (som bekant tillägnade han sitt album ”Trilogy” Olof Palme), där beskriver han nu själv uppväxtens svenska samhälle som närmast kvävande.

Skillnad nummer två gäller kvinnorna. Första flickvännen Tallee Savage – färdkamrat i såväl Stockholm som Los Angeles – bevärdigas inte ens med en hint. Hustrurna Erika Wagenius (då Norberg) och Amber Landin förblir namnlösa groupies, den ena sökande hjälp med egna karriären, den andra spritt språngande galen. Att Malmsteen skulle ha förfallit till fysiskt våld förnekas kategoriskt. Tvärtom beskriver sig musikern som en god man med obrottslig respekt för kvinnor. Det löper som en röd tråd, att råkar Malmsteen ut för något dåligt ligger ansvaret ständigt hos andra: bandmedlemmar, managers, fruar… Apropå bandmedlemmar kan för övrigt nämnas att den absoluta merparten inte nämns vid namn.

Skillnad nummer tre är musiken och här triumferar Malmsteen. Här blir hans memoarer sanslöst läsvärda. Ingen kan beskriva influenser, arbetsmetoder eller tankar bakom låtar så in i minsta detalj som upphovsmannen själv. Eller känslorna när han kom till USA, när han på egen hand skapade en hel genre, när han jobbade med sin orkestersvit, när han… Trots allt är detta fundament biografins själva kärna, dess nav som skänker existensberättigande och odiskutabel pondus.

Önskar man närma sig Yngwie Malmsteen som människa och artist bör man läsa båda böckerna. Malmsteen är en entusiastisk och entusiasmerande berättare, låt vara ett par hekto repetitiv. Jag vet exempelvis inte hur många gånger författaren ser sig nödgad att förklara att och varför detta är hans egen grupp, där han bestämmer allt.

Senaste recensionerna