Keith Emerson

Den legendariske keyboardmagikern Keith Emerson gjorde egentligen helt rätt när han 1988 plockade gamla jullåtar och gjorde dem till sina egna. Problemet är bara att han ändrade örhängena så till den grad att grundmelodierna ofta går halvt förlorade. Addera till detta att den brittiska/amerikanska jultraditionen ofta bjuder helt andra sångstycken än den svenska, och för det nordiska musikörat ter sig stora delar av ”The christmas album” inte alls som någon julskiva.

Detta är visserligen problematiskt endast ifall man nu absolut vill höra julmusik. En vecka efter att detta skrivs är julen förbi, och vi kan njuta av skivan som ännu en fingerbändande klaviaturorgie i genomklassisk Emersontradition. Visserligen inte lika överrumplande som de epokgörande progrockalbum Emerson gjorde tillsammans med Carl Palmer och Greg Lake för 40 år sedan, men i låtar som ”Snowman’s land”, eller den tvådelade "Glorietta" (klart den gamle symfonirockmästaren måste bjuda på flerdelade stycken!) snuddar man trions magi. Slutnumret ”Silent night” i cool jazztappning hör till albumets höjdpunkter även den.

Ska jag välja en julskiva 2012 blir det alltjämt ”A proggy christmas” av kollektivet kring Neal Morse. Men får jag välja två hänger Keith Emerson med på tomtesläden.

God jul!

Senaste recensionerna