2 juni 2015

Progressive Tribute Festival

30 maj 2015

MX Rockbar/Palladium, Alingsås
08

 Den alltid tillförlitliga föreningen ARA – Art Rock Alingsås – slår knut på sig själva denna lördagskväll. Man nöjer sig nämligen inte med sin vanliga scen på intima rockklubben MX, utan begagnar även tjusiga biografen Palladium, knappa två minuters promenad därifrån. Detta för två fördelar med sig: dels kan band rigga om i lugn och ro, dels infinner sig den där härliga festivalkänslan som alltid dyker upp när musikfans vallfärdar scenerna emellan i glada vänners lag.

 

Kalaset inleds på MX-scenen med göteborgska Watch. Den som kan sitt 70-tal (eller såg bandet på Slottsskogen Goes Progressive 2013) vet att det här handlar om Manfred Mann’s Earth Band och dessas storsäljande album från 1978. Här spelas albumet rakt av, kompletterat av ett par av bandets övriga hits som slutnummer. Det är lätt att imponeras av musikerna, inte minst den blott 16-årige trummisen Dante Forsberg samt den keyboardspelande sångaren Lennart Carlberg, vars röst om man blundar närapå tangerar originalet Chris Thompson. Det är också fascinerande att påminnas om hur smidigt progressiv rock kan kombineras med rena poptongångar. Ja, ta bara allsångsdängan ”The mighty Quinn”.

 

Så promenerar vi över till Palladium och sjunker ner i plyschsätena för vad som blir min personliga höjdpunkt. Från Stockholm kommer Oink Floyd, vilka också kör ”helt album”-konceptet, denna gång riktat mot Pink Floyds ”Animals” från 1977. Detta är ett underbart nattsvart material, som alltför ofta hamnar i skymundan bakom mer välbekanta Pink Floyd-tongångar. De tre långa styckena ”Dogs”, ”Pigs (three different ones)” och ”Sheep” målar upp mänskligheten i trenne oheliga kategorier, och när Oink Floyd håller i penseln blir resultatet förkrossande. Okej, man hade gärna sluppit undan det onödigt höga bruset från ena gitarrförstärkaren, men därutöver är allt perfekt. Jag vill särskilt peka på Mats Jonasons gitarrsolon (med eller utan voicebox) samt Daniel Hammarstedts (Gorgeous TED) förmåga att tackla såväl David Gilmours som Roger Waters röster med en personlig touch. När Hammarstedt utropar att ”the dogs are dead” och påbörjar vildsint kosackdans till slutets eufoririffande, då spricker helvetets molntäcke upp och vi går från Palladium lyckliga.

 

Åter in på MX för Rush For Cover. Ja, naturligtvis bjuds här Rushlåtar, anfört av gitarristen Håkan Granath (Misth) på gnistrande Alex Lifeson-gitarr och med den äran för ett band som legat i träda i 17 år. Här får vi också uppleva kvällens höjdare vad gäller trumsmis. Visst, originalets Neil Peart är strået vassare, men detta tar Uffe Wetterhag igen med pur vildsinthet kopplad till det precisa spel som krävs för att spela Rush. Applåder även till Janne Flyrins perfekt synkroniserade hopp mellan bas, synt och pedaler. Möjligen att hans sång blir en smula lidande. Resurserna är de rätta, men när han ska flyga ett rymdskepp samtidigt får sången stundtals ta stryk. Helheten blir emellertid fullt godkänd, som det ”Moving pictures”-fan jag är heter de privata höjdpunkterna ”YYZ” (inklusive trumsolo), ”Red Barcheta” och i största synnerhet ”Tom Sawyer”. Fast uppförandena av ”Free will” och ”Subdivisions” går sannerligen inte av för hackor, de heller. 

 

Så slutligen in på Palladium en sista gång för att uppleva västeråsarna i Selling England. Här är det Genesis 1971-74 för hela pundet, pikant accentuerat av en Kent Ihrén, mycket snarlik sin förlaga Peter Gabriel, låt vara Gabriel i dennes nuvarande utseende. Resten av Selling England härmar också originalet förtjänstfullt i det att basisten/kompgitarristen Olof Sterge spelar dubbelhalsat och att gitarristen Torbjörn Keijser genomför konserten sittande, förebilden Steve Hackett trogen. Bandet öppnar som sig bör med ”Watcher of the skies”, följt av ett urval från albumet ”The lamb lies down on Broadway” och sedan så mycket gött man hinner med på sina en och en halv timme. Alldeles mot slutet blir mina böner hörda, när Selling England framför min stora favoritlåt ”The cinema show”. Här måste jag berömma keyboardisten Hans Eriksson, som duplicerar Tony Banks klassiska syntsolo not för not-perfekt. Bravo! Till extranummer väljer man ”en liten bit till” följt av jätteschabraket ”Supper’s ready”. Här blir jag också imponerad, för trots årtionden av proglyssning fattar jag inte hur man går i land med segmentet ”Apocalypse in 9/8”. Alltså fyra musiker och en sångare som lirar loss i niotakt!

 

Senaste recensionerna

Deep Purple

06

14/11 2017   Deep Purple drar fullt hus i Köpenhamn, precis på samma vis de fyllde Liseberg till bristningsgränse...

Alice Cooper

07

14/11 2017   Det är fascinerande att Alice Cooper orkar jobba i det tempo han gör fortfarande. Skräckrockaren, so...

Michael Schenker Fest

08

6/11 2017   Michael Schenker Fest på Sweden Rock Festival 2016 blev lite av ett spektakel. Det var i alla fall l...

Exciter

08

2/11 2017   Att Exciters första besök någonsin i Finland var välkommet råder det inga tvivel om. När det närmade...

Rian

06

11/10 2017   Tyska Rain med Michael Borrmann bakom mikrofonen? Nej, men däremot den svenska debutanten Rian. Sång...

Paradise Lost, Vampire, Pallbearer, Antichrist

08

11/10 2017   Antichrist klipper till med en salig blandning av death- och thrash på arenans mindre scen. Jag visk...

Dead And Living

07

11/10 2017   Tioårsjubileum kräver sin inramning. Scalateaterns trygga miljö påminner kanske inte direkt om ett D...

Sisters Of Mercy

05

13/9 2017   Efter fem, sex låtar säger sångaren Andrew Eldritch till ljudteknikern att göra något åt ljudet. Det...

Bläddra bland recensioner

Album1143 st

Rian   Out of the darkness   11/10 2017 Roger Waters   Is this the life we really want?   30/5 2017 Mindlane   Unspoken silence   3/2 2017 Iron Reagan   Crossover ministry   3/2 2017 Disperse   Foreword   3/2 2017

Avdammat233 st

Lillian Axe   Love + war   30/5 2017 Magic Pie   The suffering joy   4/5 2017 Magic Pie   Circus of life   4/5 2017 Magic Pie   Motions of desire   4/5 2017 Pestilence   Reflections of the mind   31/10 2016

Böcker24 st

Bernie Marsden   Where’s my guitar? On the tour bus with the snakeman   30/5 2017 Joel McIver   The complete history of Black Sabbath: what evil lurks   29/11 2016 Brian May med Steve Bradley   Brian May’s Red Special – the story of the home-made guitar that rocked Queen and the world   9/3 2015 Mikko Mattila   Isten Fanzine: don’t break the ghost   1/3 2015 Ken Sharp med Paul Stanley och Gene Simmons   Inget att förlora – historien om Kiss 1972-1975   11/8 2014

Demo37 st

Woe   Fuck your mental health   25/9 2012 Alloy   The path so frequently trodden   18/9 2012 Majestic Dimension   Demo 2011   28/10 2011 Fredrik Pihl   Silhouettes   4/5 2011 Andreas Grimell   May the bridges I burn light my way   8/4 2011

DVD74 st

Toto   Live at Montreux 1991   29/11 2016 Saxon   Let me feel your power   31/10 2016 Deep Purple   Live at The Nec   31/10 2016 Ayreon   The theater equation   27/5 2016 Neal Morse Band & Haken   Morsefest 2014 – testimony and one live featuring Mike Portnoy   9/9 2015

EP1 st

Ølten   Ølten   29/8 2013

Live288 st

Deep Purple     14/11 2017 Alice Cooper     14/11 2017 Michael Schenker Fest   3 november 2017   6/11 2017 Exciter     2/11 2017 Paradise Lost, Vampire, Pallbearer, Antichrist   Metal Club, Karlstad   11/10 2017

Återsläpp8 st

Salty Dog   Every dog has it’s day   3/2 2017 Nymphs   Nymphs   3/2 2017 Orphaned Land   El norra alila   29/11 2016 Orphaned Land   Sahara   29/11 2016 Mayday   Revenge   29/11 2016
Stäng

Sök

Sök Sweden Rock

 

Vi använder cookies