Mad Artwork

Progrocken anklagas ofta – välförtjänt eller ej – för att vara navelskådande och tekniskt ”visa upp sig”-besatt. Uppsalakvintetten Mad Artwork har ägnat de senaste åren åt att sammanställa ett debutalbum som motbevisar fördomarna. Här har vi en grupp som frustar, gormar och rockar till tusen, bara för att i nästa sekund bjuda sin lyssnare på den ljuvaste, mest finstämda musik. Ingenstans blir detta tydligare än i det klistriga slutnumret ”I still breathe”, där Terese Persson lever om som en modern Janis Joplin och där Gabbi Dluzewski och Andreas Hellkvist solar som besatta på gitarr respektive Hammondorgel. Och så vips är det skör blockflöjtsmusik à la lägereld/renässans. Notera också keyboardlöpningarna från Kjell Haraldsson (Hasse Fröberg & Musical Companion). 

Är Mad Artwork egentligen prog? Lika gärna kan de beskrivas som hårdrock av 70-talssnitt. Men varför alls genrebestämma? ”Gränslös musik full av passion” är målsättningen och därvidlag har man lyckats.

Senaste recensionerna