Rexoria

I småländska Sävsjö bildades tidigt under 2016 detta melodiska hårdrocksband med folkinfluenser och efter ep-skivorna ”Moments of insanity” och ”The world unknown” kommer nu fullängdsdebuten. Skivan inleds med ett oerhört stämningsfullt talat intro med flytande vackra ljudmattor i bakgrunden, där vi hälsas välkomna till Rexoria… Men så snart skivan kommer igång på riktigt känns det som att allt faller lite platt.

Frida Ohlin har en schyst smekande halvstark känsla i rösten, men saknar en del nyans, djup och kraft för att det ska låta bra hela vägen. Det är lite samma sak med det musikaliska. Det hörs att det finns mycket potential, men det behövs mer variation och mer oborstad styrka. Det känns helt enkelt en aning för välputsat, stöpt i samma form, trallvänligt och mesigt. Här och där bjuds det på småkrystade rim och element som inte riktigt tycks passa in, som skriket som avslutar femte låten ”Way to die”. Den efterföljande balladen ”Song by the angels” är dock en äkta ljuspunkt.

Senaste recensionerna