14 november 2017

Alice Cooper

11 november 2017
First Direct Arena, Leeds, England
07

Det är fascinerande att Alice Cooper orkar jobba i det tempo han gör fortfarande. Skräckrockaren, som likt många andra i branschen närmar sig 70 år, kör på som han har gjort de senaste åren. Och det är det som drar ner den här rundan en del. Gimmicken, inte framförandet. Giljotinen och Frankenalice har varit med många år vid det här laget. Det är inget nytt, vilket gäller resten av showen också. För den sakens skull är det absolut inte tråkigt. Jag blir fortfarande stormförtjust när Alice under "Feed my Frankenstein" spänns fast på båren, det blixtrar och ut på scenen kommer Frankenalice. Det är fortfarande roligt och underhållande. Och igen misslyckas jag med att hålla koll på var Alice tar vägen innan han kommer ut på scenen genom den vanliga vägen i en ny kostym.

 

Det som är speciellt med några av datumen på den här turnén är att Alice Coopers originalband är med. De kommer upp och spelar några låtar i slutet av konserten, vilket har sålt ut de spelningarna de är med på. Och skillnaden mellan hur det låter med det nuvarande bandet på scenen och originalmedlemmarna är markant. Bandet bakom Alice i dag är vansinnigt bra, de både låter och ser bra ut. Nita Strauss hade det förvisso lite svårt att bli accepterad när hon tog platsen som sologitarrist i stället för Orianthi. Nita gör ett fantastiskt jobb och jag håller absolut på henne av de två. Det är passande att hennes gitarrsolo kommer direkt efter "Woman of mass distraction", om inte förr så krossar hon den sista tvivlaren med detta framförande. I alla fall om man ska se till publikens respons på hennes solo.

 

Det alla väntar på kommer till slut. Gitarristen Michael Bruce, basisten Dennis Dunaway och trummisen Neal Smith fick fyra låtar tillsammans. Även Ryan Roxie (gitarr) stannar kvar på scenen, vilket känns lite underligt. Första låten ut med originalbandet, "I’m eighteen", är rätt skakig, stel och låter... Ja, låter gör det, annorlunda. Till "Billion dollar babies" är gubbarna igång och det svänger fint. Kapellmästare Roxie styr, kickar igång Michael Bruce både i inledning och när det är dags för solo. Utan hans närvaro hade det nog inte varit lika bra. Det låter skitigt, skränigt och helt fantastiskt.

Till avslutande "School’s out" ansluter alla musiker till festen, dubbelt upp på bas och trummor och fyra gitarrister. Det fungerar det med och publiken gillar vad de ser. Jag förväntade mig dock mer respons från publiken. Den är okej men inte som en helt utsåld arena ska vara. Sittplatser hela vägen kanske ställde till det. Hursomhelst, Alice Cooper håller än, showen är vital men det behövs snart något nytt för att hålla intresset uppe.

 

 

Senaste recensionerna

Stillborn

07

7/12 2017   Det är ett välpackat Sticky Fingers som ser Stillborns återförenade originalsättning ta steget från ...

Helloween

08

5/12 2017   Det är faktiskt riktigt coolt, när de fem instrumenttraktörerna kommit ut på scenen, och så allra si...

Scorpions

08

1/12 2017   Det är förvisso inte lika packat på Royal Arena för Scorpions som det var för Queen och Adam Lambert...

Deep Purple, Europe & Cats In Space

07

1/12 2017   Utannonserandet av brittiska Cats In Space som kvällens öppningsakt var välkommen, minst sagt. Album...

Queen & Adam Lambert

09

27/11 2017   Jag upphör aldrig att förvånas över Queens musik. Förbluffande variation från disco till pop till ba...

Lord Vicar

06

27/11 2017   Finsk doom metal på skitiga Loppen i Köpenhamn kan ju inte bli fel! Kan det? Band som Saint Vitus oc...

Queen + Adam Lambert

07

24/11 2017   Sorlet inne på Royal Arena i Köpenhamn matchar en större byggplats i ljudnivå, men är ändå inget i j...

Raven

08

20/11 2017   Ett engelskt yrväder drar in över Ronneby i form av NWOBHM-legenderna Raven. Jag gillar att Dirkschn...

Bläddra bland recensioner

Album1143 st

Rian   Out of the darkness   11/10 2017 Roger Waters   Is this the life we really want?   30/5 2017 Mindlane   Unspoken silence   3/2 2017 Iron Reagan   Crossover ministry   3/2 2017 Disperse   Foreword   3/2 2017

Avdammat233 st

Lillian Axe   Love + war   30/5 2017 Magic Pie   The suffering joy   4/5 2017 Magic Pie   Circus of life   4/5 2017 Magic Pie   Motions of desire   4/5 2017 Pestilence   Reflections of the mind   31/10 2016

Böcker24 st

Bernie Marsden   Where’s my guitar? On the tour bus with the snakeman   30/5 2017 Joel McIver   The complete history of Black Sabbath: what evil lurks   29/11 2016 Brian May med Steve Bradley   Brian May’s Red Special – the story of the home-made guitar that rocked Queen and the world   9/3 2015 Mikko Mattila   Isten Fanzine: don’t break the ghost   1/3 2015 Ken Sharp med Paul Stanley och Gene Simmons   Inget att förlora – historien om Kiss 1972-1975   11/8 2014

Demo37 st

Woe   Fuck your mental health   25/9 2012 Alloy   The path so frequently trodden   18/9 2012 Majestic Dimension   Demo 2011   28/10 2011 Fredrik Pihl   Silhouettes   4/5 2011 Andreas Grimell   May the bridges I burn light my way   8/4 2011

DVD74 st

Toto   Live at Montreux 1991   29/11 2016 Saxon   Let me feel your power   31/10 2016 Deep Purple   Live at The Nec   31/10 2016 Ayreon   The theater equation   27/5 2016 Neal Morse Band & Haken   Morsefest 2014 – testimony and one live featuring Mike Portnoy   9/9 2015

EP1 st

Ølten   Ølten   29/8 2013

Live297 st

Stillborn     7/12 2017 Helloween     5/12 2017 Scorpions     1/12 2017 Deep Purple, Europe & Cats In Space     1/12 2017 Queen & Adam Lambert     27/11 2017

Återsläpp8 st

Salty Dog   Every dog has it’s day   3/2 2017 Nymphs   Nymphs   3/2 2017 Orphaned Land   El norra alila   29/11 2016 Orphaned Land   Sahara   29/11 2016 Mayday   Revenge   29/11 2016
Stäng

Sök

Sök Sweden Rock

 

Vi använder cookies