Helloween

Andi Deris har en bra röstdag. Det är alltid en bra början. Han fixar till och med öppna med ”Eagle fly free” med hedern i behåll. Bandet verkar också ha hittat glöden och spelglädjen denna afton. Ja, inte så att gitarristen Michael Weikath ler i onödan förstås, men han ser i alla fall inte onödigt mordisk eller uttråkad ut. Desto mer ler förstås sångaren och den alltid lika sprallige basisten Markus Grosskopf. Bäst är att de under den här vändan har grävt lite djupare i den tidiga Deriseran och framför både ”Steel tormentor” och ”Where the rain grows”.

Vad är det då som inte riktigt fungerar? Först och främst suger de tre bidragen från senaste släppet ”My god-given right” (2015) – förutom titelspåret den ostiga ”Lost in America” och intetsägande ”Heroes”. Sedan är det förstås ofattbart tråkigt att genomlida både trum- och gitarrsolo. Men även en pigg Deris behöver numera vila stämbanden efter en handfull låtar. Men den största dödssynden är dock att baka ihop inte mindre än fem låtar i ett medley. Jag kan köpa att långa kompositioner som ”Halloween” och ”Keeper of the seven keys” inte alltid framförs i sin helhet. Men varför knåda in retsamma inslag av tre andra låtar (”Sole survivor”, ”I can” och ”Are you metal?”), i stället för att helt sonika välja en av de två förstnämnda att framföra i sin helhet?

Senaste recensionerna