Franklin Zoo

En av Danmarks bäst gömda rockskatter, menar skivbolaget. Och visst har de en poäng. Men för min del hade Franklin Zoos andra fullängdare ”Red skies” gärna fått förbli både nedgrävd och bortglömd. Inte för att plattan skulle vara särskilt amatörmässig. Den ger faktiskt ett ganska proffsigt intryck. Ljudbilden är tung och välpolerad, och omslaget såväl stilrent som tilldragande. Inte heller finns det mycket att anmärka på vad det gäller medlemmarnas förmåga att hantera sina instrument. På den fronten är det snarare tydligt att gruppen trots allt besitter en hel del talang. Ändå är ”Red skies” näst intill outhärdlig att lyssna på.

Albumet kan närmast beskrivas som ett poänglöst frosseri i melankoli. Tung, riffbaserad hårdrock med personliga texter om allt mellan himmel och jord. Jag kan mycket väl tänka mig att låtskrivarprocessen har fungerat som något slags terapi för bandet, men för lyssnaren är den tämligen ointressant. En tandlös pensionär har mer bett än det här.

Senaste recensionerna