Tané Cain

Hon är nog mest känd för att hon vid tiden för denna utgivning var gift med Jonathan Cain (då i Babys, sedan i Journey), och Tané Cains enda soloförsök har orättvist kommit lite i skymundan. Plattan kom ut 1982 med demonen Keith Olsen som producent och musiker som Dennis Belfield, Tim Pierce, Neal Schon – och så givetvis keyboards av Jonathan Cain, som också skrev åtta av de nio spåren ihop med Pug Baker.

Det här är AOR av det snällare slaget. Jag vill till och med kalla det västkustrock i ett par låtar – låt vara med enklare arrangemang. Trots en så tydlig Journeykoppling har låtarna en lite annan framtoning. Både ”Almost any night” och ”Suspicious eyes” drar lite åt härliga I-Ten blandat med America, till exempel. Det rockar lite ibland, som i Pat Benatar-doftande ”Danger zone” som är en av de bästa låtarna.

Det är ett par steg upp till att klassa detta som en klassiker, även om stora delar av albumet knackar på dörren. En riktigt bra skiva, värd att ha.

Senaste recensionerna