Scorpions

”Blackout” från 1982 är Rudolf Schenkers magnum opus. All musik har supergitarristens signatur och dessutom pryder han det fantastiska omslaget med bandage, bestick och stadig mustasch. Det är alltså svårt att inte älska ”Blackout” in i minsta detalj. Albumet gjordes dock inte utan dramatik. Klaus Meine var riktig illa ute med sina stämband och behövde två operationer för att få ordning på dem. Enligt rykten spelades det in tidiga demos med Don Dokken på sång. Även om en ny frontman diskuterades blev det aldrig något annat än just diskussioner. Klaus Meine repade sig och ”Blackout” kunde färdigställas i St Jacques-Grasse i södra Frankrike. Återigen satt Dieter Dierks bakom spakarna.

På ”Blackout” kom den klassiska sättningen av Scorpions att få till sin första fullträff med ett knippe låtar som allihop har det välkända stinget. ”Can’t live without you”, ”Dynamite”, ”China white”, ”When the smoke is going down”, ”No one like you” och det rusiga titelspåret är de absoluta topparna, resten ligger och skvalpar strax därefter. Taggen svingades ända till Billboardlistans toppskikt. Albumet till en respektfull tiondeplats och singeln ”No one like you” till den absoluta toppen. Succé alltså.

Extramaterialet består av tre outgivna låtar som inte behöver skämmas för sig samt ”Blackout” i demoversion. I en sådan här förpackning hade Don Dokkens insatser naturligtvis varit intressanta att höra men där gick kanske gränsen för öppenheten. Däremot finns den klassiska spelningen från Westfalenhalle i Dortmund 1983 med på dvd. I sin helhet dessutom.

Så här i efterhand är det ganska lustigt att läsa JD Considines recension i Rolling Stone. Själva albumet nämns bara i förbifarten medan lejonparten av texten handlar om att ställa ”Blackout” mot Iron Maidens ”The number of the beast”, Klaus Meine mot Rob Halford och gitarristen Mattias Jabs mot Eddie van Halen. Det var ju faktiskt på ”Blackout” som det gick att använda Scorpions som måttstock.

Senaste recensionerna