Scorpions

På en tidslinje över Scorpions album är ”Animal magnetism” från 1980 faktiskt lite udda i sin position. Att den trängs mellan ”Lovedrive” och ”Blackout” känns inte helt naturligt då 70-talet plötsligt känns mer närvarande än på sin föregångare. Kanske ville bandet dansa en sista gång i det årtionde de växt snabbare än blixten. En liten nostalgisk återblick på ungdomen innan det stora allvaret började.

”Animal magnetism” är dock ett album med flera starka låtar och blivande klassiker. Vinylens förstasida är, bortsett från öppningslåten ”Make it real”, Scorpions i absolut högform. ”Don’t make no promises (your body can’t keep)”, ”Hold me tight” och ”Twentieth century man” bockar av allt läckert med bandet och ”Lady starlight” är sidans känsliga avslut. Ännu en ballad att snyfta till. ”Falling in love” är en skattkista som Def Leppard säkert grävt i både en och två gånger och mäktiga ”The Zoo” vibrerar tyskt i all sin prakt. En låt som kom att bli makalös i Scorpions liveset. Inte minst på kommande dubbelmackan ”World wide live”. En lustig detalj är att texten är Klaus Meines reflektion över Amerika. Vad bandet ville få ur sig med titelspåret är dock oklart. En segdragen gnällsession blev i alla fall resultatet.

Cd-versionens extramaterial är inte lika maffigt som på övriga utgåvor i det här 50-årskalaset. Historiken är visserligen välfylld men de fem demolåtarna är mest kuriosa där den snabbare versionen av titelspåret utmärker sig en aning. Men det finns en liten insprängd pärla i form av ”Hey you”. En elektrisk goding med Rudolf Schenker på sång och fylld med fräsiga gitarrer.

Designern Storm Thorgerson fick till ett lika förbryllande omslag som tidigare. En suktande kvinna, en manlig jeansröv och en stirrande hund. Frågorna kring det är många.

Senaste recensionerna