Toto

En tid av förändringar hade inletts för Toto efter succén med ”IV” (1982). Nye sångaren Fergie Frederiksen lanserades nu, efter att ha plockats upp från det fantastiska bandet Le Roux. I vanlig ordning blandades det tämligen friskt mellan AOR och popbetonad västkustrock, för det har ju varit ett varumärke för Toto under alla år. Men nog hade man tuffat till sig lite till detta femte album som släpptes 1984. Särskilt på gitarrfronten.

På syntfronten hade det också hänt en del, vilket hörs ganska tydligt i produktionen. Det gamla och ”typiskt analoga” hade börjat åtminstone låta digitalt. Men det orkestrala, nästan klassiska, fick åter stort utrymme. Ta bara sticken i ”Change of heart” och ”Angel don’t cry” – där hörs att det även finns klassisk skolning hos medlemmarna.

Självklart ingår en ballad med bandets adelsmärken, ”How does it feel”, men i övrigt är det mer tempofyllt. Skivans storhet har nog gått vissa förbi, speciellt med tanke på att låtarna inte figurerat tillräckligt ofta i livesammanhang.

Senaste recensionerna