Summit

Smakprovet ”One way highway” med sina enstaka vibbar av västkustrock var lite av falsk varudeklaration, då Östersunds Summit blandar och ger friskt på detta album. Däremot blir inte helhetsintrycket sämre för det, för hela plattan andas kvalitet och proffsighet. Bandet har bra driv, en riktigt bra sångare i Mikael Klemmé och ett ”modernt 70- och 80-talssound” som tilltalar mig.

Varationen i stil tar sig uttryck i likheter med Quireboys i ”Water to wine”, vissa härliga Deep Purple-drag i ”The calling” och en inte alls oäven Bostonkrydda i ”Circle the sun”. Skillnaderna till trots gör soundet att plattan håller ihop. Bra också att det som omnämns som ”additional keyboards” från Klemmé och trummisen Björn Höglund faktiskt är just det – lite keyboards på ställen där det är lämpligt, i stället för en massa loopar som stör.

Summit är ett svenskt band som verkligen inte låter svenskt. Hittar de lite mer minnesvärda refränger kan de gå långt. Nära en sjua!

Senaste recensionerna