Alltså – ”Waterfalls”! Wow, vilken låt! Den ytterligt expressive tenoren Robert Olssons sång i refrängen går rakt på hjärtat, i detta emotionens storverk. Dystert som fasen, javisst – dalatrion Benesser är allt som oftast melankoliska – men samtidigt finns där en sorts underliggande optimism, vilken i samklang med ledsamheten får hjärnan att inte riktigt veta åt vilket håll den ska kasta sig. Och så i mitten ett hårdrockparti av närapå Deep Purple-karaktär med Henric Hermansson på värsta lyxigaste gitarrsolot! Alla vänner av Porcupine Tree, Riverside, Von Hertzen Brothers, särskilt Muse och rentav Kent bara måste lyssna på detta.
Resten av albumet är närapå lika imponerande, och förra albumets något enahanda karaktär är som bortblåst. Ta bara det forsande vattnet i slutet av nämnda ”Waterfalls”, de bångstyriga riffen i ”Who am I?”, det vildsinta, närapå frijazziga gitarrsolot i ”Turn it right”, orgel och till och med munspel i avslutningsnumret ”Shawshank”. Benesser är postrock, prog och rock’n’roll på samma gång.
28/2 2018 ”Jag fattar inte frågan! Låtarna är ju mina låtar, oavsett om de spelats in av Porcupine Tree eller ...
27/2 2018 Det var länge sedan något nytt svenskt band tilltalande mig på det sätt Eleine gör. Mycket som komme...
26/2 2018 Accept har hittat en trygg vrå i metalvärlden i och med att de tog in Mark Tornillo på sång och skiv...
12/1 2018 Albumet "News of the world" gavs ut i ett vägskäl för Queen. Borta var gårdagens bombasm à la "March...
9/1 2018 I småländska Sävsjö bildades tidigt under 2016 detta melodiska hårdrocksband med folkinfluenser och ...
9/1 2018 Från Slagelse i Danmark kommer heavy metal-kvartetten som påbörjade inspelningarna av denna albumdeb...