Led Zeppelins fjärde album (1971) ses av många som bandets allra bästa. Själv håller jag framför allt tvåan högre, men med dunderklassiker som ”Black dog”, ”Rock n roll” och särskilt ”Stairway to heaven” är det svårt att klandra albumets fanatiker. Jag lyssnar på sistnämnda för miljonte gången och tappar än en gång andan. Jag hör den så vackert melodiösa skörheten i ”The battle of Evermore” och ”Going to California” och blir tagen i märgen. Jag drabbas ännu en gång av John Bonhams katedraliska trummor i mäktiga metalbluesen ”When the levee breaks” och tuppar av. Men så plockar jag fram ett äldre exemplar av albumet, jämför och noterar – inga tydliga skillnader i ljud. Inte heller ”Companion disc” ger några nya insikter, trots att extraskivan stoltserar med ”work in progress”-stämpel. Ett medelbetyg således till den här utgåvan. Roligt dock för den som vill sjunga karaoke till de båda akustiska numren.
28/2 2018 ”Jag fattar inte frågan! Låtarna är ju mina låtar, oavsett om de spelats in av Porcupine Tree eller ...
27/2 2018 Det var länge sedan något nytt svenskt band tilltalande mig på det sätt Eleine gör. Mycket som komme...
26/2 2018 Accept har hittat en trygg vrå i metalvärlden i och med att de tog in Mark Tornillo på sång och skiv...
12/1 2018 Albumet "News of the world" gavs ut i ett vägskäl för Queen. Borta var gårdagens bombasm à la "March...
9/1 2018 I småländska Sävsjö bildades tidigt under 2016 detta melodiska hårdrocksband med folkinfluenser och ...
9/1 2018 Från Slagelse i Danmark kommer heavy metal-kvartetten som påbörjade inspelningarna av denna albumdeb...