Deckchair Poets

Det påstås att progrocken är helt humorbefriad. Detta vill gitarristen Ollie Hannifan och sångaren Lynden Williams råda bot på. Med en uppställning innehållande Nick D’Virgilio (trummor, ex-Spock’s Beard) och Geoff Downes (keyboard, Yes, Asia) bjuder de bägge britterna på allt från pomprock till rätt otippade Kinks- och Elvis Presley-covers. Texterna handlar om att äta kakor, dricka te, relationer till elefanter, silverfiskar och bruna byxor. Återkommande på skivan finner vi en trilogi om hushållsredskap. Här används såväl hundar som hästar som instrument.

Skojigt? Jodå, faktiskt rätt så. Tokerierna presenteras med typiskt brittisk torrhet och den mesta av musiken svänger riktigt gott. Egentligen är det väl bara till viss del som detta poprockalbum kan betraktas som prog. För övrigt blir jag nyfiken på Lynden Williams båda ”riktiga band”, Jerusalem och Britz. Kanonlåtar som ”You’ll never catch this boy” ger vid handen att han kan göra allvarliga låtar minst lika bra.

Senaste recensionerna