Det påstås att progrocken är helt humorbefriad. Detta vill gitarristen Ollie Hannifan och sångaren Lynden Williams råda bot på. Med en uppställning innehållande Nick D’Virgilio (trummor, ex-Spock’s Beard) och Geoff Downes (keyboard, Yes, Asia) bjuder de bägge britterna på allt från pomprock till rätt otippade Kinks- och Elvis Presley-covers. Texterna handlar om att äta kakor, dricka te, relationer till elefanter, silverfiskar och bruna byxor. Återkommande på skivan finner vi en trilogi om hushållsredskap. Här används såväl hundar som hästar som instrument.
Skojigt? Jodå, faktiskt rätt så. Tokerierna presenteras med typiskt brittisk torrhet och den mesta av musiken svänger riktigt gott. Egentligen är det väl bara till viss del som detta poprockalbum kan betraktas som prog. För övrigt blir jag nyfiken på Lynden Williams båda ”riktiga band”, Jerusalem och Britz. Kanonlåtar som ”You’ll never catch this boy” ger vid handen att han kan göra allvarliga låtar minst lika bra.
28/2 2018 ”Jag fattar inte frågan! Låtarna är ju mina låtar, oavsett om de spelats in av Porcupine Tree eller ...
27/2 2018 Det var länge sedan något nytt svenskt band tilltalande mig på det sätt Eleine gör. Mycket som komme...
26/2 2018 Accept har hittat en trygg vrå i metalvärlden i och med att de tog in Mark Tornillo på sång och skiv...
12/1 2018 Albumet "News of the world" gavs ut i ett vägskäl för Queen. Borta var gårdagens bombasm à la "March...
9/1 2018 I småländska Sävsjö bildades tidigt under 2016 detta melodiska hårdrocksband med folkinfluenser och ...
9/1 2018 Från Slagelse i Danmark kommer heavy metal-kvartetten som påbörjade inspelningarna av denna albumdeb...