Septicflesh

När jag hör orden ”ommastrad kultklassiker” osäkrar jag min revolver. Det brukar nämligen vara rövarspråk för artister och bolag som söker pungslå sin publik med nygamla synder vilka borde ha fått vila i fred. Season Of Mists återutgåva av Septicfleshs första fullängdare ”Mystic places of dawn” från 1994 gör föga för att ändra min uppfattning på denna punkt. Dels skiljer sig produktionen inte nämnvärt från originalets, dels har skivan faktiskt återutgivits en gång tidigare (2002) med samma bonusspår: 1991 års debut-EP ”Temple of the lost race”.

Materialet i sig är dock intressant, om än långt ifrån bandets bästa. Alla de element som kommit att bli grekernas signum – det groteska mörkret, det kakofoniska riffandet och det symfoniska grundanslaget – går igen i hantverket. Det är tydligt att manskapet hade en klar vision av vad de ville åstadkomma redan från första början. Detta är ändå inte tillräckligt för att andra än de närmast sörjande ska springa benen av sig efter plattan.

Senaste recensionerna