Andra albumet av brittiska progmusikalprojektet Strangers On A Train följer först samma mönster som föregångaren ”The prophecy”: balladtema och smäktande uttryck. Men det glöder mer den här gången. Mot slutet av öppningssviten ”Darkworld” uppenbarar sig ett dansant, ettrigt gitarrsolo i samma anda som Eino Haapala (Zamla Mammaz Manna) eller Steve Hackett (Genesis), vilket på bara ett par minuter skåpar ut förra albumets helhet.
Även andra numret, instrumentala ”Hijra”, firar triumfer med sitt österländskt klingande, överenergiska tivolipiano. De tunga rockpartierna är fler, uppfinningsrikedomen fetare, och musiken i slutändan helt enkelt klart starkare. Variationsrikedomen gör att jag gärna lyssnar på skivan igen, och trots att väl albumet inte når upp till den spänningsgrad som eftersträvas (upphovsmannen och keyboardisten Clive Nolan är omätligt mer fängslande i dagjobbet Arena) väcks mitt intresse för att engagera mig i konceptets berättelse.
28/2 2018 ”Jag fattar inte frågan! Låtarna är ju mina låtar, oavsett om de spelats in av Porcupine Tree eller ...
27/2 2018 Det var länge sedan något nytt svenskt band tilltalande mig på det sätt Eleine gör. Mycket som komme...
26/2 2018 Accept har hittat en trygg vrå i metalvärlden i och med att de tog in Mark Tornillo på sång och skiv...
12/1 2018 Albumet "News of the world" gavs ut i ett vägskäl för Queen. Borta var gårdagens bombasm à la "March...
9/1 2018 I småländska Sävsjö bildades tidigt under 2016 detta melodiska hårdrocksband med folkinfluenser och ...
9/1 2018 Från Slagelse i Danmark kommer heavy metal-kvartetten som påbörjade inspelningarna av denna albumdeb...