Jag är tråkig och börjar med min negativa synpunkt. Jag har svårt för band som tar för stora steg över genregränserna. Woe tassar sannerligen inte runt i ullstrumporna utan plockar stora bitar från såväl action rock, stonerrock och death metal. Just de musikstilar där jag anser att renodling är som allra viktigast och ympning ska undvikas. Nu skiter givetvis Woe i vad just jag tycker, och det är sannerligen deras fulla rätt.
Det finns givetvis positive vinklar på Woes music. Sångaren Michel Kolic, till exempel, har en kraftfull stämma. Den kan bitvis tyckas lite för grov för den sorts musik Woe spelar men det finns även en melodisk ådra som fungerar alldeles utmärkt.
Samtliga fem låtar håller högt tempo och risken att drabbas av uttråkning är minimal, däremot är det lätt att överdosera på macho-attityd.
28/2 2018 ”Jag fattar inte frågan! Låtarna är ju mina låtar, oavsett om de spelats in av Porcupine Tree eller ...
27/2 2018 Det var länge sedan något nytt svenskt band tilltalande mig på det sätt Eleine gör. Mycket som komme...
26/2 2018 Accept har hittat en trygg vrå i metalvärlden i och med att de tog in Mark Tornillo på sång och skiv...
12/1 2018 Albumet "News of the world" gavs ut i ett vägskäl för Queen. Borta var gårdagens bombasm à la "March...
9/1 2018 I småländska Sävsjö bildades tidigt under 2016 detta melodiska hårdrocksband med folkinfluenser och ...
9/1 2018 Från Slagelse i Danmark kommer heavy metal-kvartetten som påbörjade inspelningarna av denna albumdeb...