ARTISTER 2024

Världens första riktiga heavy metal-band, enligt många - inklusive dem själva. Säkert är att Judas Priest från Birmingham blivit ett av de mest legendariska och inflytelserika heavy metal-banden någonsin sedan 1974 års debut. Album som "British steel" (1980), "Screaming for vengeance" (1982) och "Painkiller" (1990) hör till scenens mest klassiska och antalet odödliga låtar av Judas Priests penna är nära nog oräkneligt. I mars 2024 släpps bandets 19:e studioalbum "Invincible shield" och aktuella singeln "Panic attack" visar att Rob Halford & Co inte tappat formen utan har en platta i "Painkiller"-stil i beredskap för oss.

Five Finger Death Punch från Las Vegas blev stjärnor redan med debuten "The way of the fist" - med klassikern "The bleeding" - 2007. Med ett sound som "groove metal möter arenarock" är det förstås svårt att misslyckas och succén har bara fortsatt med sådana verk som de två "Wrong side of heaven and the righteous side of hell"-albumen 2013 och senast nionde studioalbumet "AfterLife" 2022. "Wrong side of heaven", "Wash it all away" och "Jekyll and Hyde" är bara några till på bandets långa lista av hits: Five Finger Death Punch är kort och gott ett av vår tids allra största hårdrocksband. De senaste åren har de även konstant varit ett av SRF-publikens fem mest önskade band.

Vem älskar inte Alice Cooper? Skräckrockens fader och okrönte kung förblir, mer än 50 år efter debuten, en musikskapare att räkna med. Tjugonionde (!) studioalbumet "Road" är något av ett konceptalbum kring turnélivet, musikaliskt i samma stil som den äldre Cooper-erans mest klassiska album som "Love it to death" (1971), "School's out" (1972) och "Billion dollar babies" (1973). Dock är det som scenartist Alice kommer allra mest till sin rätt, med framträdanden som alltid är lika teatraliska, välkoreograferade och underhållande. Därtill med odödliga hits som "I´m eighteen", "No more Mr. Nice Guy", "He's back (the man behind the mask)", "Poison", "Bed of nails" och "Hey stoopid" i bagaget.

Parkway Drive är Australiens storheter på metalcorescenen och ett av landets mest framgångsrika hårda band någonsin. De bildades 2003 för att på kort tid turnera sig till kultstatus även i Europa och USA. Med femte albumet "Ire" (2015) slog de igenom på allvar, även hos den traditionella metalpubliken. De efterföljande "Reverence" (2018) och "Darker still" (2022) har sedan dess fastslagit Parkway Drives ställning som en samtida metalsensation. En SRF-debut för fans av modern, radiovänlig metal att se fram emot.

Det började som ett tvådelat engångsprojekt: "The metal opera" (2001) och "The metal opera part II" (2002). Sedan dess har Avantasia, lett av Edguy-sångaren Tobias Sammet, blivit en högt avhållen institution på skiva och scen. Nio konceptalbum har det blivit hittills, rågade med storslaget arrangerade låtar och med rollfigurer tolkade av celebra sångare som Bob Catley, Jørn Lande, Ronnie Atkins och Eric Martin. Avantasias tidigare SRF-besök har alla varit dundersuccéer, så räkna med en välbesökt och glädjestrålande återkomst 2024.

Ett av vår tids största och mest hyllade band inom traditionell (hård) rock. Rival Sons från Kalifornien skivdebuterade 2009 och deras andra album "Pressure & time" gjorde dem till 2011 års classic rock-snackis. Bandets svängiga blandning av rock'n'roll, soul, blues och singer/songwriter har vunnit ytterligare lyssnare med varje ny skiva, däribland de moderna klassikerna "Hollow bones" (2016), "Feral roots" (2019) och 2023 både album sju och åtta, "Darkfighter" respektive "Lightbringer". Jay Buchanans själfulla sång och poetiska texter är som alltid pricken över i.

Alla känner till Bruce Dickinson som frontman i megalegendariska Iron Maiden. Men denne högt begåvade sångare och musikskapare har även en solokarriär. Sedan han 1990 släppte sitt första album i eget namn har han utgett klassiska album som "Balls to Picasso" (1994), "Accident of birth" (1997) och "The chemical wedding" (1998). Stilen på dessa är något bredare och ibland tyngre än Iron Maidens, men fortfarande stark, klassisk hårdrock. Som en välkommen bonus äger Bruces återkomst till SRF som soloartist rum då han också kommer att vara aktuell med sitt första soloalbum sedan 2005, "The mandrake project".

Tyska Electric Callboy har kallats electronicore, men kallar själva sin stil för "porno metal". Deras låtar kretsar kring sex och fylla, med en ironisk ton att skratta åt eller skratta med. Sedan starten 2010 har de utgett två EP och sex studioalbum, och olikt många andra har de bara blivit större efter ett sentida sångarbyte. Senaste albumet "Tekkno" (2022), deras första med sångaren Nico Sallach, gav dem deras första listetta och två hittills största hits, "Pump it" och "Spaceman".

Självironin är på riktigt, och låtarna är bra på riktigt. Ja, det går att kombinera. Pudelrockens komedikungar Steel Panther gör det med stor framgång. Från första albumet "Feel the steel" (2009) till sjätte och senaste "On the prowl" (2023) går en rak och konsekvent linje av otaliga moderna partyklassiker: "Community property", "Death to all but metal", "Party all day", "Gloryhole" och "Never too late", för att bara nämna några. Det är fräckt, det är träffande, det är välspelat - och den som upplever det live får en sjutusan till show på köpet.

Ett av flaggskeppen för 2000-talets nya, 70-talsinspirerade hårdrocksscen i Sverige. Göteborgska Graveyards självbetitlade debut utgavs 2008, och med uppföljaren "Hisingen blues" (2011) fick de sin första - men inte sista! - svenska listetta. Enkelt uttryckt har Graveyards framgång bara fortsatt med efterföljande album "Lights out" (2012), "Innocence & decadence" (2015), "Peace" (2018) och "6" (2023). Den sistnämnda tar steget in på mer poetiskt territorium, utan att försaka det tunggung som är bandets signatur.

Den finske gitarristen Anton Kabanen gick 2015 vidare från sitt första succéband, Battle Beast, till ett nytt band - som också gjorde succé. Beast In Black bygger vidare på Kabanens unika kompositionsstil där klassisk power metal möter klassisk syntpop och anime-estetik. Sångaren Yannis Papadopoulos har också fått välförtjänt beröm. Debuten "Berserker" (2017) fick ett varmt mottagande och de båda efterföljande albumen "From hell with love" (2019) och "Dark connection" (2021) har blivit finska listettor.

Gloryhammer uppstod först i Alestorm-ledaren Christopher Bowes' kreativa hjärna: ett power metal-projekt med glimten i ögat men låtar som förvisso inte är att leka med. Debuten "Tales from the kingdom of Fife" släpptes 2013 och bandet med fantasydräkterna och berättelserna från ett magiskt alternativ-Skottland vann omedelbart power metal-publikens gunst. Fjärde, senaste och lämpligt betitlade albumet "Return to the kingdom of Fife" (2023) är deras första med Sozos Michael som sångare och koncepthjälten Angus McFife.

Australiensiska Thy Art Is Murder räknas till deathcore-scenen, men spänner över ett bredare register med utrymme för teknisk skicklighet och rika influenser från mer traditionell extrem metal som Behemoth. Bandet skivdebuterade 2010 och med album som "Holy war" (2015) och "Dear desolation" (2017) flyttade de ytterligare fram sina positioner på den extrema musikscenen. I september 2023 släppte de sitt sjätte album "Godlike", som avgjort tillhör deras tyngsta.

Då Ice Nine Kills bildades i Boston 2000 som Ice Nine var de ett ska-punkband. Efterhand övergick de till ett ambitiöst metalcore-sound med skräcktema, och fick sin första större framgång med tredje albumet "The predator becomes the prey" (2014). Därifrån har karriären bara fortsatt att gå uppåt, och med "The silver scream" (2018) och "The silver scream 2: Welcome to Horrorwood" (2021) har sångaren Spencer Charnas & Co växt till rena genretitaner.

Alltsedan Primal Fear bildades 1997, av de tyska metalhjältarna Ralf Scheepers (sång, ex-Gamma Ray) och Mat Sinner (bas, sång, Sinner), har de räknats till eliten inom europeisk heavy metal. Eller power metal, som vissa hävdar. Under sin långa karriär har de oavbrutet pumpat ur sig klassiska album i långa banor, däribland "Nuclear fire" (2001). "Unbreakable" (2012) och "Metal commando" (2020). Som uppföljare till den sistnämnda hade det fjortonde studioalbumet "Code red" (2023) mycket att leva upp till. Vilket den också har gjort, enligt både gamla och nyblivna fans.

Sångaren och gitarristen Matt Pike var redan känd från stonerhjältarna Sleep då han 1998 bildade High On Fire. Sistnämnda band räknas ofta bland de tyngsta i vår tid, med sitt vältrande, sludge-färgade sound. Debuten släpptes 2002 och tredje albumet "Blessed black wings" (2005) blev något av trions genombrott på metalscenen. High On Fire har inte bara behållit sin popularitet, utan rentav utökat den med inte minst sina två senaste, unisont hyllade album "Luminiferous" (2015) och "Electric Messiah" (2018). Deras hett efterlängtade åttonde album förväntas komma under 2024.

Richie Kotzen är känd som tidigare gitarrist i Poison och Mr Big, och nuvarande frontman i Winery Dogs och Smith/Kotzen. Han har till och med spelat med jazzbasvirtuosen Stanley Clarke! Men först och främst är han soloartist med 20 studioalbum i ryggen sedan 1989. Han är känd för sin känslosamma sångröst men framför allt sitt virtuosa gitarrspel. Med influenser från hårdrock, blues, jazz och soul, med mera, är han erkänd som en av sin generations stora gitarrister.

År 2001 samlades fyra polska musiker med bakgrund i allt från death metal till elektronisk musik i ett band. Detta band, Riverside, skivdebuterade 2003 och har blivit ett av de stora namnen på Europas progressiva scen, med sin mörka och melodiska blandning av klassisk progrock och ren metal. I synnerhet då från och med 2015 års "Love, fear and the time machine", och senaste och åttonde albumet "ID.Entity" (2023) nådde rentav topplistans #6 i Sverige.

The Baboon Show är ett punkband från Stockholm som bildades 2003. Första ep:n kom 2004, debutalbumet "Don't don't don't" 2005 - och till och med 2016 kom de upp i hela nio studioalbum. De har också turnerat världen över från Europa till Kina. Framme vid 2023 har de äntligen släppt album nummer tio, "God bless you all", som givetvis uppvisar the Baboon Shows välkända blandning av frän samhällskritik och sanslöst rock'n'roll-ös.

Mystic Prophecy som skivdebuterade 2001 är idag ett av de verkliga kultbanden inom tysk heavy/power metal. Olikt många av sina samtida är dock Mystic Prophecy numera mer populära än någonsin. Bandet, alltsedan starten lett av kraftfulle sångaren RD Liapakis (även i Steel Prophet), fick 2016 ett dramatiskt karriärlyft med nionde albumet "War brigade". Deras båda senaste album (elfte respektive tolfte) "Metal division" (2020) och "Hellriot" (2023) har gett dem en ännu större publik. Ett garvat gäng med framtiden för sig, alltså.

Nederländska powertrion DeWolff har tagit hemlandet med storm. Deras stil är Retro med stort R, med influenser som Humble Pie, Led Zeppelin och guldålderns soul- och gospelhjältar. Trots sin relativa ungdom har de släppt skivor sedan 2009 och 2023 års "Love death & in between" är deras nionde studioalbum. Med nämnda platta har DeWolff på allvar gjort sitt inträde på den internationella scenen - och att se dem live är en upplevelse som ingen glömmer.

Bay Areas stoltheter inom US power metal, Vicious Rumors, debuterade 1985 för att därpå utge tre av genrens milstolpar i rad: "Digital dictator" (1988), "Vicious Rumors" (1990) och "Welcome to the ball" (1991). Efter en tid av experimenterande släpp blev så "Warball" (2006) en återgång till rötterna som de till fansens glädje hållit fast vid, senast på 13:e studioalbumet "Celebration decay" (2020). På SRF får vi se dem med bandledaren Geoff Thorpe (gitarr) och fenomenale sångaren Brian Allen som frontduo.

De stora pionjärerna inom svensk folkrock debuterade 1971 med den Hendrix-influerade "Resa mot okänt mål". Det lär dock vara uppföljarna "II" (1973) och "III" (1975), som helt handlar om svensk folkmusik i (oftast) instrumental rocktappning, som är de stora fanfavoriterna. Men visst hann bandet med ytterligare några populära plattor före splittringen 1978. Och senare några till 2009-2012. Det är nog dock ingen överdrift att säga att klassiker som "Horgalåten", "Balladen om björnbär och nätmelon" och "Barkbrödslåten" lär förbli de stora dragplåstren för de legendariska Kebnekajse.

En "supergrupp" med svenska texter. Prins Svart skivdebuterade 2018 i en sättning vars medlemmar har meriter från band som Grand Magus, the Poodles och John Norum. Deras svängiga 70-talshårdrock fick från start positiv uppmärksamhet och sedan sångaren Mats Levén (ex-Candlemass, Yngwie Malmsteen, Ludor med många fler) kom med 2020 har populariteten vuxit på allvar. Med senaste och femte albumet "Till vårt försvar" (2023) har gett Prins Svart ännu ett lyft och bandets framfart börjar alltmer likna ren triumf.